Sitter här och försöker samla tankarna, gårdagens konsert hänger kvar i minnet och rör om tankarna...
Vi började i Humlan med lite öl- och vinpicnick. Vi hade underbart väder, och idag är jag glad över att vi valde fredagen istället för lördagen, kasst väder idag. Förväntningarna kändes i hela kroppen, rysningar, en lite nervös känsla i magen.
Vi började röra oss mot Storängsbotten strax före åtta, och kom dit precis i tid för att ta en öl och sedan se
Anna Ternheim, ingen direkt partyhöjare, men gud vilken stämma den tjejen har.
Efter att Anna spelat så började nedräkningen på de två gigantiska skärmarna på var sida av scenen, man kunde nästan känna spänningen vibrera i det gigantiska tältet som var uppställt dagen till ära. Vi kämpade oss fram så vi hade ca 10-15 meter fram till scenen, sedan brakade det loss. 21 låtar levererade med grym precision och känsla, det är något visst med att se
Kent live, kärlek helt enkelt. Den största överraskningen för kvällen var att killarna bytt ut den välanvända men dock älskade 747 mot potenta Mannen i den vita hatten (16 år senare) som avslutningsnummer.
Efter att allt var över så gick vi något omtumlade vidare till
El Cubanito för att samla oss och diskutera kvällens höjdpunkter, för att sedan avsluta kvällen på
Lokal. Den här helgen sov jag i
Hanna och
Lars soffa istället för trappuppgången.
En annan rolig händelse var att jag sprang på Tim efter konserten, han stod och sålde Merchandise för Kents räkning. Kul att se grabben.
Dagens låt: Mannen i Den Vita Hatten (16 År Senare) -
Kent. Tveklöst
